Freddes vita hem

Freddes vita hem

lördag 2 juli 2011

Vem är jag

Vem är Fredde shabbygrazy guy?

Det har ni säkert undrat?

Korfattat är jag en medelålders man/kille? Vad ska man kalla mig?
Än känner jag mig som en kille i ungdomens källa.

 Jag är född i huvustaden och min kära mor kärades ner i sig i en ung man som påstodde han var polis.
Min mor skrämde denne unge herrn/mannen genom att förvarna att hon hade en som väntade på henne i hemmet.
Dock blev han inte skrämd av ungen som väntade på sin mor.
Han är min far fast inte biologiske. Min biologiska fader har jag aldrig träffat eller lärt känna. Tragiskt!

Jag är gravt hörselskadad och har flyttat ner till Lund pga min hörsel att jag fick gå på Östervångskolan, en specialskola för döva och hörselskadade där språket hör till oss.
Där utvecklades min barndom till det språk jag behärskar i första hand. Moderspråket - teckenspråk!

Min mor och far som jag nu kallar, vilket jag alltid gjort och inte glömma min lillasyster bosatte sig till Blekinge där vi bodde en tid när jag och syster min var små.
Jag blev kvar i Skåne där jag hör mig mest hemma, då det finns så många döva i Lund och Malmö, även i städerna omkring.

Genom åren har jag varit med om så mycket posivitet och även nedstämdhet och min jobbiga sjukdom som jag kämpade mig genom med njurtransplantation.
Den första njurtransplantationen genomgick jag som ung bara 15 år gammal. En ung kille.
Jobbig tid.
Tack mormor för du donerade din ena njure och jag fick leva friskt i 13 år.
Efter så många år började man sjukna till och mormors njure la av.
Då var jag vuxen nog och medveten om hur det är då jag varit med om den tid som ung tonåring.
Fast dialys-tiden fick jag allt gå tätare, typ var dag för att rena kroppen från slagg som mormors donerade njure inte ville rena mer.
2004, mamma lilla älskade min donerar sin njure till mig.
Vilken glädje och stor tack för njuren jag ännu har kvar.
 Jag lever friskt men begränsat nedsatt till arbetsförmåga på 50%.
Min kraft och ork räcker inte till då jag är så sliten i kropp och själ som har fått genomgått så mycket som ung pojke!
Jag upplevs som en glad frisk man i sina år, fast bara i det yttre, ni kan inte ana hur jag mår inombords.
Ofta trött och infektionskänslig, psyket tär på mig ofta.

Kärleken? Ja genom åren har jag undrat vem jag är? Vad är jag? Vem är det jag letar efter? En kvinna? En man? Som ung tonåring är det inte lätt.
Det var så jobbigt att allmänheten såg ner på många homosexuella människor.
Jag levde med en kvinna för att glädja min familj och släkt och vänner. Hur mådde jag då?
Det var jobbigt.
Jag brast ut i tårar en jul hemma hos lilla familjen.
-När tårarna brast ut så sade mor min lilla : "Jag vet". -VA? mina tårar brast ut ännu mer fast då i glädjens lycka.
Mamma brydde sig inte om min sexuella läggning.
-  Hon sa: Du lever ditt och vi lever vårt. Ingen annan kan bestämma hur ens liv ska levas.
 Är du glad är jag glad.
Det fick mig med tiden att tänka till ordentligt och inte bry sig om så mycket vad andra tycker och tänker!

Var är mannen i mitt liv?
Efter så många dejter och förtvivlan insåg man sitt hopp dala ner när just denna mannen LS dök upp ur tomma inget.
Efter min lilla dalbana som bara for neråt neråt så insåg jag ett litet hopp hos honom.
Han var mjuk, go, rar och positiv och helt enkelt var sig själv, vilket han är än.
Han tar mig som jag är.
Puss min älskade gubbe.
Jag är så glad att vi har den härliga familjelycka som jag drömt om.
Hus, Hundar, bilar, arbete.
Tror inte det fattas mer, förutom man tillbringa sin tid till annat som är roligt, såsom resor, familjemiddagar, ja listan kan bli lång.

LEV DITT & LÅT MIG LEVA MITT.
Bryr dig inte så mycket om andras, gläd dig åtminstone att vi alla få leva!


Pussen

18 kommentarer:

  1. Hej kära vän!
    tack för dit ärliga fina inlägg om dig - som du själv säger - Lev och låt leva!
    Kärleken spirar och gror hos dom som visar ärlighet öppenhet och respekt!
    Så fint att du som gått igenom så mycket - har hittat din lycka - det är så det ska vara.
    Jag är oxå hörselskadat men inte i samma omfattning som du - min skada består i diskantbortfall som i sin tur gör att jag inte uppfattar alla ord folk säger ;-) DET ger några missförstånd som kan bli rent dråpliga ;-) hahaha - ibland vågar jag inte ens säga vad jag tror folk säger - jag skulle säkert åka på en smäll ;-) haha
    Du får STORA lördagskramen av mig - KRAAAM!
    gisela

    SvaraRadera
  2. Va roligt att få höra lite om Dig. Det är alltid spännande med människors historia. Jag hör ju att du har haft det jobbigt,men jag hör oxå att du lever ett gott och fint liv nu med din gubbe och dina hundar. Ha det gott och lev väl! Kram från mig till Dig!
    Åsa.

    SvaraRadera
  3. Hej Freddan
    Intressant att få veta mer om dej,men oj va vissa människor får stå ut med mycke.... skönt att de gått bra med allt :)
    Tack för att du skrev o berätta så mycke om dej själv.
    Hoppas du får en toppendag :)med sol ,de har vi inte här ..
    Kramen Anette

    SvaraRadera
  4. Vilket liv du haft och vad mycket du fått/får gå igenom! Störst av allt är KÄRLEKEN! Tack för att du berättat om dig själv och din familj! Skickar massor med kärlek, värme och SOL till dig o din man! Kramar Maria

    SvaraRadera
  5. Oj oj, livet är inte lätt. Men härligt att du nu har hittat det du söker :)
    Väldigt kul att få läsa om vem du är, för visst undrar man.
    Önskar dig allt gott i livet, vi hörs snart igen :D
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Lilla hjärtat vad du har varit med om. Känner verkligen med dig. Tack du goa för att du delar med dig av dig själv det var fint gjort. Men ur detta har det ju iallfall stigit en verklig svan med massor av fina och underbara gåvor. Du har så mycket att ge och så många talanger. Vilken go och klok familj du har. Tycker du är en helt outstanding guy och är så stolt över att få vara din vän i blogglandia. Ska lära mig tekenspråk framöver eftersom mitt enabarnbarn är autist och aldrig kommer lära sig prata. Ha de nu så allra bäst min vän...

    Kramar från Lisa

    SvaraRadera
  7. Puss på dig!!
    Blev verkligen rörd efter din berättelse här fast man visste mkt om dig o hur det varit o så...
    Men det var en jättebra berättelse i allafall. Bra att du kunde skriva lite om dig så de andra får "lära känna" dig..
    Sköt om dig/er! Hälsa LS från oss också..
    Kramkram Puss Puss
    / Cilla m fam i Örebro

    SvaraRadera
  8. Hej!

    Vilket fint och personligt inlägg du skrivit. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!

    Och så bra att du lever ditt liv som DU vill - och inte som andra vill..

    Stor kram från Jenny

    SvaraRadera
  9. Hej vilket personligt inlägg du delar med dig till oss. Du har verkligen fått utstå mycket i ditt liv hitills. Men motgångar brukar härda en o forma en till en bättre människa, så brukar jag tänka. Har gått igenom många dåliga o destruktiva förhållande. Men om jag inte gjort det skulle jag ju inte hittat till mannen i mitt liv!!
    Störst av allt är kärleken.

    Kul o få veta lite mera om den pyssliga killen bakom bloggen.
    Ha en skön söndagskväll
    Stor kram Camilla

    SvaraRadera
  10. Jag håller med Camilla ovan, kul att få veta mer om killen bakom denna mysiga blogg! En lika mysig kille! :))))
    Hemskt med allt du fått gå igenom men så underbart att du funnit dig själv och lever ett härligt liv med din "gubbe". :)))
    Massor av kramar från mig till Er båda, dig och din LS!

    Åse

    SvaraRadera
  11. Hej! Av en slump hittade jag in till dig och vips hamnade jag mitt i en livshistora! Intressant att få lära känna dig lite. Har stor del av min släkt i Skåne men själv är jag född på Öland. Jag återkommer gärna till din sida och är glad för att du vill följa min. Vi ses! Kram Camilla

    SvaraRadera
  12. Oj vilket personligt inlägg.
    Du har haft en jobbig uppväxt.
    Usch jobbigt.
    Jag som haft förmånen att få träffa underbara dig och "gubben"
    Kan bara beskriva er med ett ord KÄRLEK =)
    Ni är så goa.

    Man ska njuta av livet och älska den man själv vill och inte ställa in sig i ledet för att det ska passa andra.

    Nu hoppas jag bara att ni tittar förbi hos oss för en fika någon dag.

    Kram Anna

    SvaraRadera
  13. Vilket härligt personligt inlägg! Du har gått igenom en hel del, men det gör dig också till den människa du är idag, unik! Så glad att du har din kärlek, något vi alla behöver! Din mamma och mormor är sådana underbara vardagshjältar, och jag vet att jag hade gjort likadant för mina barn.
    Ha en fin start på veckan!
    Kramar Pia

    SvaraRadera
  14. Vilken stark och jobbig berättelse! Det tycks som att du ändå hittat dig själv trots alla motgångarna du haft. Vilken klok mor du har!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  15. Vilket underbart inlägg du gjort. Vilken kamp i livet du haft. Och det gläder mig att du nu kommit i hamn, och trivs med ditt liv här och nu. Tack också för din härliga blogg :) Kramar Maria

    SvaraRadera
  16. OJ! vad du gått igenom!...Förstår att du haft svackor...du har ju fått utstå alldeles för många prövningar! Så modigt att berätta så här öppet...otroligt starkt gjort...Håller ALLA tummar, för att du framöver ska må så bra du bara KAN...o att du fortsätter leva lyckligt med din man...<3
    Måånga kraaamizar Git

    SvaraRadera
  17. Hej Fredde!
    Så mycket du har gått igenom och gått stark ur ;)) Stärkt av dig att dela med dig på detta sättet...önskar dig all lycka till med ditt liv!!
    kramen susanne

    SvaraRadera
  18. Hej Fredde!
    Väldigt intressant att få läsa om dig och ditt levnadsöde. Man känner direkt att den här människan tycker man om!
    Vad sperlar det för roll om man är homosexuell eller heterosexuell, det viktigaste är ju ändå KÄRLEKEN! Lycka till med allt du gör och med ditt liv med den du älskar!
    Stor kram från Solveig

    SvaraRadera

Lämna gärna ditt avtryck